Tack Bo Kaspers Orkester för min och TicTacs temalåt från helgen Lyckligtvis åkte vi  inte tusen mil, men över tusen kilometer blev det.

Vi firade vår sportlov alltså i Umeå. Kallt var det, men det fanns soliga dagar och fina spår, så vi hade ett väldigt lyckad sportlov. Men i lördags blev det lite spännande...

 På lördagmorgonen var min mening bara att kolla i nätet att färjan åker som står i tidtabellen, men i stället fick jag information, att Kvarkenfärjan går inte alls, och ingen visste när den kunde gå igen.  Rg-line var tvungen att inställa alla turer i helgen på grund av ytterst svåra isläget i Kvarken. Min praktiska perioden som speciallärare i skolan i Åbo skulle börja på måndag, så jag hade två ytterst dåliga möjligheter: Att åka till Stockholm drygt 700 km + ta färjan till Åbo, men jag har aldrig åkt till Stockholm, och jag har ingen GPS. Jag hade ingen lust att åka till miljonstad Stockholm, jag som inte ens vågar köra i Helsingfors! Den näst sämsta möjligheten var att åka runt Kvarken: Umeå-Haparanda-Uleåborg-Jyväskylä-Tammerfors-Åbo, 1200 km. Ojojoj, det var en  riktig plåga direkt från början! Lyckligtvis var vädret ganska okej, inga renar på vägar, bara galna medförare och farliga omkörningar (förbi mig...). Efter 885 km var jag helt slut och var tvungen att övernätta i Jyväskylä. All kaffe & energidrycker (som jag inte vanligtvis dricker typ aldrig) + en väldig pigg hund, som hade tagit 12 timmars tupplur i bilen -->  jag sov inte alls så mycket. I alla fall kan jag varmt rekommendera Sokos Hotel Alexandra för vänlig service mot mig med hunden.  TicTac fick även en "doggybag" med olika hundprodukter. Jag skulle ha viljat hellre övernatta i någon billig hostel/motel/vandringshem, men vid vägen 4 mellan Uleåborg och Jyväskylä var alla små moteller stängda (Hotelli Hirvi, Kartano Wiikki, Hotell Pihkuri och åtminståne två andra, trots att det var sportlov). Den vägen kändes jäääättelång ock mörk, det finns inte ens en enda ABC vid vägen!

I söndags kom vi äntligen hem til Åbo!!  Matte är igen så jättestolt över finaste Tikkis, som inte alls klagade, trots att den var  en jättelång resa, 1200 km och 15 timmar i bilen. Aldrig igen. Nu har jag sett tillräckligt snö och vita vyer för den här vintern (kanske for lifetime!) Våren, kom snart och smält all is och snö, enough is enough!  Paska reissu, mutta tulipahan tehtyä.

Vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil
Tusen år och tusen mil, vi sitter i samma bil.
Om det här är vad du vill, kan jag åka tusen till
En silverfärgad bil, vi sitter i samma bil.

Vi sitter i samma bil, en silvergrå missil
En bomb i motsatt fil, vi sitter i samma bil.
om man somnar för en stund, tar det slut på en sekund
För jag har velat dö med stil, vi sitter i samma bil.

För vi har varann, för vi har varann
Det finns dom som säger, jag tror det är sant.
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan,
För vi har varann.

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du
För mig finns bara du, jag behöver dig just nu.
Om man somnar för en stund, tar det slut på en sekund
En silvergrå missil, vi sitter i samma bil.

För vi har varann, för vi har varann
Det finns dom som säger, jag tror det är sant
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan.

För vi har varann, för vi har varann,
Det finns dom som säger, jag tror det är sant
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan,
För vi har varann.

Tusen år och tusen mil, vi kan åka tusen till
Tusen år och tusen mil, vi kan åka tusen till
Tusen år och tusen mil, vi kan åka tusen till
Tusen år och tusen mil, vi kan åka tusen till
Tusen år och tusen mil.